DEBATT. Två politiskt självförvållade stormar drabbar just nu Sverige. Den första gäller kombinationen av arktisk kyla, skenande elpriser och nedlagda kärnreaktorer. Den andra gäller den forna vänsterregeringens allt mer desperata försök att frisvära sig från ansvaret för den uppkomna situationen.
Min nyhetsapp plingar till med budskapet ”snö och arktisk kyla kopplar grepp om Sverige: för med sig stillastående luft. Blir utmaning för vindkraften”. Sveriges Television rapporterar nervöst att reaktorn Ringhals 4 kommer att vara ur drift längre än beräknat, och nu kopplas även reaktorn Oskarshamn 3 bort för reparationsarbete.
Inget av detta hade varit ett problem för Sveriges en gång världsunikt robusta energisystem, men efter åratal av ideologiskt kärnkraftsmotstånd och reaktornedstängningar innebär den rådande situationen att endast en enda reaktor söder om Stockholm nu är i drift. Enligt den europeiska stamnätsorganisationen ENTSO-E innebär detta att södra Sverige nu har det sämsta effektläget i hela Europa.
Bragd av vanskötsel
Att Sverige lyckats med konststycket att gå från världens främsta till Europas sämsta effektläge på bara några korta år får närmast sägas vara en bragd av vanskötsel – och ansvaret vilar ofrånkomligen på den forna vänsterregeringen som under åtta års tid bedrivit en aktivt kärnkraftsfientlig energipolitik.
Efter valet 2014 var Socialdemokraterna beroende av Miljöpartiet för att kunna bilda regering, och i utbyte mot regeringsmakten lovade man därför att hörsamma MP:s krav på att lägga ned kärnreaktorer. Denna ideologiskt motiverade utfasning av kärnkraften varken kunde eller ville regeringspartierna genomföra göra genom direkta politiska beslut. Strategin var i stället att försämra förutsättningarna för kärnkraften så mycket att dess ägare självständigt skulle tvingas lägga ned den.
När vi fryser, när vi avstår en dusch och när vi betalar våra elräkningar – då är det faktiskt deras fel på riktigt.
En månad efter att den nya regeringen tillträtt stoppades Vattenfalls planer att bygga nya reaktorer i Ringhals. Dåvarande klimatminister Åsa Romson kommunicerade även att man ämnade genomdriva nedstängningar av existerande kärnkraft utan att ”aktivt stänga några kärnkraftsreaktorer. Men högre avgifter och ökade säkerhetskrav kommer att leda till att kärnkraftverk stängs ändå”.
2014 skärptes säkerhetskraven för kärnkraftsreaktorer drastiskt, och 2015 år genomdrev regeringen en kraftig höjning av effektskatten, riktad specifikt mot kärnkraften. Detta resulterade i nedstängningsbeslut för Oskarshamn reaktor 1 och 2 samt Ringhals reaktor 1 och 2 – vilket Vattenfalls vd, Magnus Hall, kommenterade med orden ”att utan den särskilda skatt som drabbar kärnkraft, effektskatten, så hade det affärsmässiga beslutet blivit ett annat”.
Dessa åtgärder drev sammantaget alltså fram en situation där Vattenfall tvingades beskriva kärnkraften som ”olönsam” och att reaktorerna därför stängdes ner av ”marknadsmässiga skäl”.
Retorisk sköld
Detta blir hädanefter regeringens retoriska sköld mot allt ansvarsutkrävande för kärnkraftsnedläggningarna: ”Det är inte vi som lägger ner kärnkraften, utan marknaden.”
Dessa framtvingade kärnkraftsnedstängningar berövar Sverige på ungefär 20 terawattimmar årligen – en energimängd som motsvarar två hela Skåne. Vänsterregeringens föreställning är att bortfallet ska ersättas med vindkraft – som ännu inte finns. Så sent som i sitt linjetal 2021 skrattade tillträdande statsminister Magdalena Andersson ut kärnkraften med orden: ”Och självklart ska vi snabba på elektrifieringen. Men inte med ny kärnkraft. För den är för dyr. Ännu högre elpriser, någon?”
Betydande problem
I eftertankens kranka ljus visar sig vindkraften dock vara behäftad med betydande problem. Dess oplanerbarhet gör energisystemet instabilt och leder till att elpriset börjar svaja kraftigt upp och ner beroende på om det blåser eller är vindstilla.
Anslutningsavgifterna visar sig vara högre än väntat och kräver subventioner för att kunna attrahera byggentreprenörer. Och värst av allt: folk visar sig inte vilja ha vindkraft där de själva bor, vilket leder till att en majoritet av vindkraftsplanerna nekas tillstånd.
I samband med Ukrainakriget försätts så hela Europa i en akut energikris och importpriserna skjuter i höjden. Vänsterregeringen är naturligtvis inte ansvarig för denna situation, men Sveriges exponering mot kontinentens elpriser är ett direkt resultat av att man avvecklat det inhemska energisystemets marginaler.
Teknokratiska krumbukter
När så två reaktorer på ett helt normalt sätt kräver underhåll vintertid och Europa inte har el att sälja oss, då spelar det inte längre någon roll om man slår ifrån sig situationen som ”Putinpriser” eller ”marknadens fel” – för det är ändå Sveriges hushåll och företag som nu står inför det isande faktum att vi kanske faktiskt måste stänga ner delar av landet. På riktigt.
Oaktat vilka teknokratiska krumbukter den forna vänsterregeringens företrädare nu tar till för att försöka undfly ansvarsutkrävande, så är svaret för Sveriges medborgare allt tydligare.
När vi fryser, när vi avstår en dusch och när vi betalar våra elräkningar – då är det faktiskt deras fel på riktigt.
Av Henrik Jönsson
Frihetlig debattör, youtuber och författare
Premium
Premium
Premium