Gå direkt till sidans innehåll
Ljungby
Sofie Löwenmark

Tystnaden om de nya moskéerna är farlig

Tystnaden är kompakt kring planerna på att bygga en ny salafistpräglad moské i Sverige, varje månad.

Till den islamiska församlingen Bullerbyn Kulturförening i Vimmerby samlades pengarna in på några dagar.
Foto: SVEN LINDWALL
Storgatan i Vimmerby. (Husen på bilden har inget med föreningen att göra).
Foto: PELLE ERICSSON

Politiker och medier har närmast oupphörligt uppmärksammat den flodvåg av antisemitism, och det försvar av terrorgrupper, som har exploderat i västvärlden efter Hamas terrorattacker mot Israel den 7 oktober. 

Judar och israeler kallas för blodtörstiga, giriga, till och med för nazister, och något Israel ska inte finnas ”from the river to the sea”. Rapporter från diskussioner i öppna och slutna grupper på nätet avslöjar en oförsonlighet som verkar ha tagit många i vårt land på sängen.

Det storskaliga mosképrojekt som pågår i Sverige har däremot inte väckt någon uppståndelse alls. Här kännetecknas mediernas och politikernas förhållningssätt i stället av stor tystnad – trots att projektet, både på kort och på lång sikt, kan få stor betydelse för Sveriges utveckling. 

Det handlar om mosképrojektet Vi Mår Bra. Det startade som en kampanj i början av året och har som mål att bygga en ny moské i Sverige varje månad. När projektet är färdigt ska varje svensk stad ha minst en moské, är tanken. 

Enligt kampanjens hemsida har hittills mer än 100 miljoner kronor samlats in och 12 byggprojekt är redan säkrade. Till den islamiska församlingen Bullerbyn Kulturförening i Vimmerby samlades pengarna in på några dagar. 

Projektet uppstod ur, eller använde sig i vart fall av, uppmärksamheten kring koranbränningarna, med mottot ”för varje koran som bränns bygger vi en ny moské”. Nu används på situationen i Palestina på samma sätt för att motivera insamlingen.      

Den viktiga frågan är hur moskéledningarna ser på det svenska och västerländska samhället.

När tidningen Smålänningen i augusti skrev om att flera miljoner hade samlats in till en moské i Ljungby intervjuades församlingens ordförande, Abdelhak Lahouaichiri. Han berättade att de nuvarande lokalerna saknade utrymme för kvinnor och plats för undervisning i arabiska.

Intervjun ger ett trevligt intryck av verksamheten. Men den som vill veta mer om ordförandens värderingar kan gå tillbaka till en intervju som han gjorde i samma tidning sju år tidigare. 

Då sa han att judarna styr världen och Sverige och att judarna agerar värre än Hitler. Uttalandena kritiserades av SKMA som grovt antisemitiska och farliga. 

I dag, sju år senare, fullständigt dryper hans sociala medier av tal och klipp från Hamasledare, stöd till terrorgrupper och hyllningar av terrorattackerna mot Israel, med fraser som ”Detta är en dag av glädje och lycka. Den som inte gläds denna dag över Mujahideens seger är en hycklare”.

Exemplet med Ljungbyordföranden belyser på ett bra sätt vilka risker det innebär för samhället att det omfattande mosképrojektet inte diskuteras offentligt. Det visar också att frågan om islamism inte längre är ett isolerat storstadsfenomen utan något som berör hela landet. 

När den salafistledda insamlingen till Vi Mår Bra har uppnått sitt mål om en moské i varje stad riskerar vi att få se det ännu tydligare.

För de män som engagerar sig i projektet och insamlingarna är till stor del salafister. De är alltså kända för att tillhöra en ultrakonservativ inriktning av islam och uppträder inte sällan som predikanter i salafistiska moskéer och online. I filmklipp från insamlingsmöten runtom i landet ekar ropen Allahu Akbar när unga killar och män fyller lokalerna och gläds över framgångarna. 

Det relevanta för samhället som helhet är naturligtvis frågan om vilka som kommer driva moskéerna. Vad barnen kommer att lära sig i koranskolorna, vad moskéledningen har för kvinnosyn, vad som kommer att förkunnas i lokalerna och, i grunden, hur de tongivande i moskéerna ser på det svenska och västerländska samhället.

Att en demokratifientlig gruppering leder ett landsomfattande projekt om moskébyggen är kort sagt en mycket allvarlig sak. För vad innebär det för ett sekulärt och jämställt västerländskt land att salafistiska krafter får allt starkare närvaro och inflytande? 

Det som pågår är ett mastodontprojekt som mycket väl kan vara omöjligt att rulla tillbaka. Och det sker i en tid som alltmer präglas av djupa konflikter med religionen som motor.


Sofie Löwenmark är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.


Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.